Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. När jag skriver ett inlägg har jag väldigt ofta (om inte alltid) ett mål och/eller en rubrik att förhålla mig till. Men nu kändes det bara som att jag ville skriva något tankvärt och poetiskt.
Lyssnar på min yoga-lista på spotify och har precis plöjt igenom alla nya inlägg jag hade på Bloglovin. Som vanligt slutar jag alltid med att läsa Jonna Jintons inlägg för de ger en så härlig känsla efteråt. Att min dator är lite knas och varvar fläkten som en idiot samtidigt som den låter som en ojämn slipmaskin med astma gör att stämningen jag hade tänkt mig inför det här inlägget inte riktigt blev som jag föreställt mig.
Jag läste ett inlägg av UnderbaraClara som fick mig att tänka till lite extra. Jag tycker att ni ska läsa det och sedan ta ett djupt andetag. Jag läste inlägget men tog inte något djupt andetag utan jäktade istället vidare med min läsning och kunde knappt bärga mig tills jag fick läsa Jonnas blogg. Det var fel av mig, det var inte det Clara ville få fram med sin text.
När jag går till praktiken har jag de senaste veckorna tänkt: "Jag är snart hemma igen." Vad är det för tråkig inställning? Jag har chansen att göra en annan persons dag lite bättre samtidigt som jag har chansen att få en bättre dag om jag bara har rätt inställning. Skärpning Min!
Detta var väl ganska tankvärt ändå, även om jag inte hade något mål.
//Min