Skolan känns seg, det är mörkt ute heela tiden, jag får inte tag på sjukhuset för att boka om en tid till imorgon, och snön lyser fortfarande med sin frånvaro... Klagomolnet rullar förbi och jag har svårt att se ljuset vid horisonten. Min mormor brukar säga: "Men det ljusnar allt i kanten Min." och jag hoppas verkligen att hon har rätt.
På plussidan idag har jag varit och hämtat mina två hinkar med smörolja på Hjertberg och även satt en pepparkaksdeg. Jag misstänker att det blev lite för lite nejlikor men jag ska provbaka imorgon och se vad jag gör sen.
För övrigt så saknar jag min älskling och har tjuvätit pepparkaksdeg idag. Jag saknar Landbogården och frosten, den isiga vinden i mina öron och tystnaden. Jag hoppas med hela mitt hjärta att detta blir min vardag någon gång i framtiden...
//Min