Det var det äventyret och resten av min semestervecka ägnade jag till att försöka lära mig att gå igen. Jag känner fortfarande att mina ben inte är helt återställda.
Semester del 2, dag 4 - Trolltungan Sista dagen på vår vandring gick vi den sista kilometern till Trolltunga utan packning eftersom vi lämnade den i tältet. Även utan packning kändes vandringen inte helt enkel och efter den jobbiga vandringen dagen innan var vi lagom möra i kroppen. Men till sist kom vi fram och ärligt talat så trodde jag att den skulle vara större. Utsikten var fin och när vi kom fram var det en liten kö för att få ställa sig på klippavsatsen för att ta bilder. Efter att ha kämpat i 1,1 mil upp för det jäkla berget kände jag mig nästan tvungen att ställa mig på klippan. Det var inte så läskigt som jag trodde och jag sprang faktiskt ut. Klippan lutar ganska mycket uppåt så man ser egentligen inte så mycket av utsikten vilket gör att det inte känns så högt, den är dessutom ganska bred och det bidrar ju ytterligare till att det inte känns så farligt. Vi satt en stund där ute och njöt av utsikten, efter att ha gått hela dagen innan var det skönt att få koppla av lite. Efter vår lilla paus gick vi tillbaka till tältet och gjorde lunch (den enda maten vi åt under vandringen som jag inte fotograferade upptäckte jag nu). Efter lunchen blev molnen mörkare och vädret kändes hotfullt. Vi hade bestämt att vi skulle börja gå neråt dagen innan men att vi skulle slå upp tältet efter kanske fyra kilometer. Precis när vi packat ihop allt och var påväg neråt började det regna. Redan då bestämde vi oss för att gå hela vägen ner. Vi sov dåligt i tältet uppe på berget eftersom det blåste så mycket och vi kände inte alls för att tälta en natt till. Så vi gick ner, och det var jobbigt på ett helt annat sätt än när vi gick upp. Under sista kilometern ramlade jag och slog i mitt knä. Det blev inte så allvarligt men redan innan det var mina knän helt slut efter den ständiga påfrestningen att gå neråt hela tiden. Så sista biten tog Kristoffer min ryggsäck. Vilken man jag har, så stark och så hjälpsam. Vi kom ner till slut och då fick vi åka buss ner till bilen. Sen körde Kristoffer oss hem till Grästorp hela natten, tror att vi var hemma vid halv fem på morgonen - han är så makalöst snäll min älskling! Det var det äventyret och resten av min semestervecka ägnade jag till att försöka lära mig att gå igen. Jag känner fortfarande att mina ben inte är helt återställda. //Min
0 Comments
Semester del 2, dag 3 - Upp, upp, upp När jag för några månader sedan planerade att jag och Kristoffer skulle gå upp till Trolltunga som ligger ca 1250 meter över havet hade jag inte en aning om hur det skulle vara. Jag var helt ovetande om att 1100 meters stigning fördelat på 1,1 mil var helt vansinnigt att ge sig på. Att dessutom försöka sig på detta med packning för övernattning och mat för ett halvt kompani var inte det smartaste jag gjort i mitt liv. Vi vaknade i alla fall intill det vattenfall vi parkerat vid kvällen innan och satte igång med våra morgonbestyr. När vi kom fram till vägen som leder upp tilll Skjeggedal (där leden börjar) fick vi veta att alla parkeringsplatser där uppe var upptagna och att vi skulle tvingas åka buss de sista sex kilometrarna innan vi kunde påbörja vår vandring. Sagt och gjort ställde vi oss i kön och väntade. Vi hade fin utsikt när dimman lättade i alla fall. Klockan var tolv när vi äntligen kom iväg. Med nytejpade fötter och äventyrslängtan i våra hjärtan. Den första kilometern var en mardröm och det tog oss pinsamt lång tid. Efter bara några meter tänkte jag att detta går aldrig. Med hopp om att det skulle bli lättare längre fram tog vi lunch för att fylla på krafterna. Lunchen bestod av fullkornsris, röda linser, lite torkad sojafärs och krossade tomater. Ärligt talat var detta en av de rätter jag tyckte minst om under vår resa men det var nog för att vi inte orkade vänta tills fullkornsriset kokat klar. Men gott var det i alla fall med mat efter den där hemska första kilometern och när vi mättat våra magar skuttade vi vidare på vår färd. I några få korta kilometrar var det lite "planare" och med planare menar jag medelsvår terräng istället för helt-omöjlig-jag-tror-jag-dör terräng. Lite längre upp på berget hittade vi snö och Kristoffer gjorde sig en snöboll såklart. Jag har aldrig tidigare sett något så fantastiskt som vyerna jag fick se på vägen upp för berget. Det tråkiga var att det var så pass tuff vandring att jag aldrig riktigt hann njuta av den vackra naturen. Tur det finns kameror men det är ändå inte riktigt samma sak. Hela vägen upp var kantat av små och stora stenkonstverk så jag var ju tvungen att göra ett jag också. Här ger vi snart upp och jag kan ju tala om att efter den lite "planare" delen av vandringen steg det hastigt uppåt igen och om vi trodde den första kilometern var jobbig var det inget emot vad etapp två i stigningen var. På bilden ser ni en hyffsat "plan" del av leden till Trolltunga. Med en kilometer kvar gav vi upp och slog upp tältet. Kristoffers rygg och axlar sa ifrån och jag hade skrämmande ont i mitt ben. Varje steg jag tog med högerbenet gjorde ont och att gå på toa var ett projekt. Till kvällsmat blev det nudlar med vattenkastanjer, blandade ljusa bönor och kokosmjölk - supermums! Första dagen på vår vandring var fylld av både ångest och njutning. Det var fantastiskt att vara uppe bland bergen och så häftigt att få se all den natur som man bara ser på film eller tv annars. Overkliga var de stora bergen runt om oss och jag kunde inte för mitt liv kunnat ana att det skulle vara så vackert. Men det var bara en del av vandringen, den andra delen var smärtsamt plågsam och oerhört jobbig. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur vi tog oss upp på det där berget. Så fort vi trodde att vi var klar med all stigning och det bara var ett krön kvar kom ett nytt krön och ett nytt och ett nytt. Det kändes som stigningen aldrig skulle ta slut och ingen vansinnigt vacker natur kan ändra på det. Vi tog oss en mil upp på berget och slog sedan upp tältet, den sista kilometern och vägen ner får ni läsa om i nästa inlägg... //Min
Semester del 2, dag 2 - Roadtrip genom Norge Dag två på vår resa bjöd på en intressant överraskning som vi inte alls hade väntat oss. När vi hälsat på killen med sina samojeder för andra gången packade vi i ordning bilen och begav oss sedan mot Drøbak för att påbörja vår roadtrip mot Odda. Det som fick oss att stanna på en busshållplats var detta: Det är alltså ett blommande fält med potatis, helt fantastiskt! Jag har aldrig sett en så stor åker med potatis innan och aldrig i blom dessutom. Det var riktigt häftigt. Landskapet precis innan Drøbak var ganska likt landskapet vi är vana vid i Västra Götaland men det kom att ändra sig desto mer väster ut vi kom. Inne i Drøbak var det riktigt mysigt, mycket stenlagda gator och fina trähus. Vi gick aldrig ur bilen i Drøbak men av vad vi såg bakom bilrutorna skulle det ha kunnat vara ett trevligt turistmål. Vi körde även förbi den här häftiga kyrkan som jag gjort lite efterforskning om efter att vi kommit hem igen. Detta är alltså Heddal stavkyrkje som ligger lite väster om Notodden. Den byggdes under 1200-talet och tros vara cirka 800 år gammal. Det är Norges största stavkyrkan och om man är bra på norksa kan man läsa sägnen som finns bakom kyrkan här. Till lunch dag två blev det glasnudlar med bacon och stekt majs, väldigt gott. Vissa måltider lyckades vi bättre med än andra under vår resa och detta var en av de bättre enligt mig. När vi började närma oss Odda ändrades landskapet drastiskt och när vi möttes av denna syn efter en ganska lång tunnel tappade jag andan helt. Vi gick ur en stund för att beundra landskapet och jag kan fortfarande känna dimman mot mitt ansikte när jag ser på bilderna. Det var det vackraste jag någonsin sett, ord kan inte beskriva hur vackert och magisk det var. Det var en lång resa genom Norge och den tärde både på mig och Kristoffer. Eftersom jag ännu inte fått ut mitt riktiga körkort fick inte jag köra i Norge vilket resulterade i att Kristoffer fick köra hela vägen från den Norska gränsen till Odda. Eftersom detta var min födelsedagspresent från honom är jag så djupt tacksam för allt han offrat för att jag ska ha det bra under denna resa. När vi kom fram till Odda var vi helt slut båda två, allra mest Kristoffer eftersom han hade kört över 43 mil i minst sagt omild terräng (=väldigt kurvigt och backigt). Odda var magiskt vackert också. Omgivet av berg och vatten och ovanpå det en massa dimma. Dimman var så tjock att vi inte kunde se topparna på bergen. Om jag inte varit så trött hade jag kunnat springa runt och fotografera i flera timmar, men tröttheten satte stopp och när vi till sist hittade ett ställe att slå läger på var det så skönt att få sova.
Semester del 2, dag 1 - Ankomsten till Norge Min allra första betalda semesterdag började med ett mycket nervöst prov och en kort tur till Vänerbrg med en främmande man. Haha, 10.30 skrev jag teoriprovet för körkort behörighet B och 11.30 körde jag till Vänerborg med en förarprövare vid min sida. Allt blev godkänt och när min älskling kom och hämtade mig var det jag som körde oss till den Norska gränsen inför vårt livs största äventyr. Om ni går in på min instagram kan ni se en liten video på när jag ganska nyligen tagit mitt körkort. Vårt första stopp gjorde vi intill en liten sjö där vi badade våra fötter en stund och njöt av tystnaden och lugnet. Vidare begav vår resa oss norrut mot Töcksfors där vi hittade ett oväntat stort köpcenter. De höll just på att stänga klädaffärerna när vi gick in för att hitta toalett och senare handla jordgubbskräm. Vi blev väldigt paffa både jag och Kristoffer när det var så oväntat stort i en så liten by. Vi kom fram till att det säkert lockar många norrmän att handla så nära norska gränsen och på parkeringen bekräftades vår teori när vi och en bil till var de enda med svenska registreringsplåtar. I Töcksfors bytte vi förare och Kristoffer körde oss sedan några mil in i Norge för att till sist göra vårt första övernattningsstopp. Vi körde in på en liten skogsväg till en plats vi trodde var avskild och privat men när vi sedan börjat laga mat dök det upp en man med två samojeder som var ute på en kvällspromenad. Vi träffade honom igen morgonen efter vilket var lite lustigt tyckte jag, han var nog nyfiken på vad vi var för några. Vi bäddade i ordning bilen och lagade lite kvällsmat på stormköket. Det blev fullkornspasta med tonfisk i havregräddsås - mumsigt värre! Här är älsklingen med vår nybäddade bil, måste säga att det var riktigt skönt att sova där även om det kanske ser trångt ut för två personer på bilden. Mycket bättre än att tälta upp på ett berg men mer om det senare. Här kokas det kvällsmat på mitt välanvända stormkök som jag ärligt "lånat" av min mor, tror inte hon kommer vilja ha tillbaka det inom en snar framtid... Maten åt vi sedan inne i bilen för att det var så fasligt mycket mygg i skogen. Det var enda gången på resan som vi var störda av mängden mygg faktiskt, de andra kvällarna var relativt myggfria. Efter kvällsmaten och efter en omgång av M.I.G (ett frågesportspel som vi fyndade i Borås på Emmaus för tio kronor) sov vi tryggt om än lite kallt för vissa av oss (jag är duktig på att sno täcket - förlåt älskling) fram till nästa dag på vår resa. Men mer om det i ett annat inlägg, fortsättning följer... //Min
Semester del 1 - Gullbranna Nu är min första betalda semester snart över och jag har massor att berätta om. Från minigolf till det jobbigaste och vackraste jag gjort i mitt liv. Jag tänkte börja med förra helgen när jag, min älskling och hans mor åkte till kusten strax utanför Halmstad. Kristoffer har haft som tradition att åka dit sedan han var liten och campingen vi bodde på heter Gullbranna. Det var väldigt mysigt och en riktigt härlig stämning. Campingliv är något som kan sakna sedan jag blivit äldre, som barn var jag med mina kusiner på kusten varje sommar. Det är en varm och härlig känsla som infinner sig över en campingplats, jag kan nästan ta på den men inte riktigt. Barfota fötter, grillning, doften av förtält och tjocka tröjor och jeans på kvällen, nytvättade fötter och rena sockar i tennisskor. Här har vi älsklingen som äntligen lyckats ladda hem det nya Pokémon Go till sin telefon. Det var en väldigt stor strand på Gullbaranna och jag har aldrig tidigare varit rädd för att bada men det var jag här. Det var så ofantligt stort och vågorna var ganska höga när vi badade första kvällen att jag faktiskt tyckte det var obehagligt. Men bada gjorde vi såklart ändå och Kristoffer tar ju alltid hand om mig! En mycket fin strand måste jag säga, inte alls vad jag är van vid men väldigt fin. Mina kusiner har sedan länge campat på Bovallstrand som ligger en bit ifrån Smögen och där är det en liten, liten strand vi brukar bada på om vi inte badar vid "badholmarna" som är en samling med klippor som man kan bada ifrån. Annars när jag badar i havet åker vi till Unda-camping som ligger i Uddevalla och där badar man också från en liten strand, brygga eller klippor. Så det här med stora ljusa sandstränder är för mig en aningen främmande och läskigt men jag tror att jag kan lära mig att tycka om det också. På kvällen sista stunden innan vi skulle åka hem spelades det minigolf, det är också en tradition de har nere på Gullbranna. Till och med Kristoffers morfar var med och spelade vilket var skoj. Det allra bästa med camping är att ingen är stressad, antingen har man semester eller sommarlov och stressnivån i en husvagn är så låg som den kan bli, tror jag. Eftersom jag bara haft en ledig vecka har jag inte riktigt kunnat känna av den där låga stressnivån eftersom jag velat göra så mycket på min semester. Men det börjar kännas nu och idag har jag till och med läst lite i min bok vilket jag inte gjort på flera månader. //Min
Hej! Nu har vi ganska nyligen fått i oss lite middag efter en intensiv dag ute i trädgårdslanden. Vår dag började inne i växthuset där vi till vår stora glädje hittade små, små vattenmeloner. Jag hoppas verkligen att de hinner växa till sig. Våra egna jordgubbar till exempel smakar tusen gånger mer än de man köper i affären och det behöver ju inte vara så med vattenmelon men det ska bli intressant att smaka sen när de är klara. Sedan gav vi oss av upp till skogen för att börja rensa våra eftersatta stackars ärtor. Efter några timmars slit kom Kristoffers mamma och hjälpte till. Det uppskattade vi verkligen då det var så väldigt mycket att rensa. Vi fikade jordgubbar, smultron och hallon. På slutet fick vi även besök av den här lille krabaten. Nu är vi ordentligt trötta och det känns i kroppen att vi legat på knä i flera timmar. Vi kommer garanterat sova gott inatt! //Min
Godmorgon! Nu sitter jag i sängen och tittar på min älskling som steker sina ägg. Vi har nyligen vaknat men för min del är det andra gången denna morgon. Vid fyra i morse hade jag ställt klockan och klev då upp för att se på soluppgången. Min förhoppning var att jag skulle få se jättemycket dimma men när jag kom ut blev jag lite besviken. Det var redan så ljust att det inte låg någon dimma kvar uppe vid huset. Jag tog några bilder och bestämde mig sedan för att gå ner till min favoritåker eftersom jag vet att den ligger i skugga tills solen kommit ganska högt upp. Och här blev jag inte besviken för längst ner i kohagen låg dimman som en slöja och jag bara stod där och betraktade detta vackra skådespel. Det är något särskilt med tidiga mornar, stämningen i luften är så påtaglig att jag inte törs springa eller göra mycket väsen av mig. Det är som att jorden fortfarande sover på något vis. Jag gick en lång stund i nederkanten av åkern och bara njöt av den friska morgonluften och insöp allt det fina. Fåglarna förde ett himla liv och det var speciellt en fågel som inte tyckte om min närvaro. Den cirkulerade runt mig och nästan skrek. Imorgon ska jag gå upp ännu tidigare och hoppas på mer dimma. När jag såg att solen började närma sig trädtopparna gick jag tillbaka upp mot huset och där fick jag bevittna en jättefin soluppgång. Sen gick jag in i huset och kröp ner till min varma älskling i sängen och somnade om. Nu ska vi äta lite frukost och sen bege oss upp till skogen för att rensa våra ärtor. Jonna Jinton säger att dimma tyder på att det kommer bli en fin dag men än så länge lyser solen med sin frånvaro, vi får hoppas att hon har rätt och att solen kommer tillbaka under dagen. //Min
Hej! Idag hade jag ett jättefint samtal med min kollega som körde mig till stationen i Uddevalla efter jobbet. Vi pratade om våra drömmar om framtiden och hur vi ser på världen och livet. Hon berättade om hur hon skulle vilja ha det om tio år och jag kan inte annat än beundra hennes fina drömmar. Jag fylls av sån inspiration och längtan när jag pratar med personer som har starka drömmar, och även om hennes drömmar inte är samma som mina kan jag känna en drivkraft som vaknar i mig när jag lyssnar. Vi pratade om hälsa vilket är ett av mina favoritämnen så det var jättekul att ha någon att dela sina tankar med. Vi var ganska likasinnade i våra tankar kring hälsa vilket jag tycker är sällsynt bland folk i allmänhet. Jag tycker att hälsa är något vi borde se ur ett helhetsperspektiv och inte flera lösa delar och det höll min kollega med om. Hon berättade att hon någon gång i framtiden skulle vilja ha ett hälsocenter dit man kunde komma på kurser och lära sig mer om hälsa. Det tyckte jag lät fint. Jag berättade att jag vill bli yogainstruktör och att jag anmält mig till en prova-på kurs i Hatha Yoga på medborgarskolan i slutet av augusti. Jag är verkligen spänd och full av förväntan inför detta tillfälle. Eftersom jag är självlärd inom både yoga och meditation ska det bli spännande att få prova på att gå en riktig kurs i det. Sen fanns det en kurs som skulle gå under hösten med tio tillfällen om jag minns rätt. Men vi får se om Hatha är något för mig först. Allt som jag och min kollega pratade om får mig att inse att det liv jag vill leva med Kristoffer är det enda rätta, för mig. Min tro är att alla har en egen väg och det är viktigt att följa den för att kunna ta till vara på livet. Jag ser så fram emot vår framtid just nu och har säkert skapat mig en något skev och overklig bild om hur det kommer att vara. Men jag vill tro att med rätt inställning så kan människan klara av det allra mesta. //Min
Hej igen! God kväll på er som inte gått och lagt er ännu och godmorgon på er som läser detta imorgon bitti. Jag har någon gång sagt att inget bra händer efter klockan tio på kvällen, att jag som person inte kan prestera något bra efter klockan tio. Detta stämmer för det mesta men någon gång ibland fylls min själ av kreativitet som bara måste ut. Någon gång ibland, är ikväll. Min dag har bestått av vila, körkortsteoriplugg och bloggläsning. Dessa tre aktiviteter har gjort mig rastlös, stressad och inspirerad. En något udda kombination som både min pojkvän och min mor har fått smaka på under olika delar av dagen - jag är inte lätt att leva med och det är jag väl medveten om. Känslan som bor i mig just nu är en längtan, en längtan efter något annat och en längtar som sliter i mig tills endast en timmes yoga kan få mig hel igen. Jag längtar till husbygge, hästköp, tidiga mornar för att mjölka kon och mata alla djur. Jag längtar till samlevnad med den jag älskar mest av allt på jorden, men mest av allt längtar jag till stillheten som bara frihet medför. Jag längtar till den dag då jag är chef över min egen tid och kan göra vad jag på riktigt vill med den. Jag vill sitta i skogen och måla som Jonna Jinton, jag vill rida barbacka i skogen, jag vill mjölka min lilla fjällko och klappa på mina får. Jag vill lära mig allt om lantbruk med häst, jag vill göra batik på babutrikå med naturliga färgmedel som man gjorde förr. Jag vill lära mig spinna eget garn, jag vill väva mina egna mattor och jag vill känna att all mödan och allt slit är värt det. Jag vill sitta på en äng i solnedgången och bara andas... Godnatt. //Min
Hej! Igår var jag på sjukhuset och fick mina hyposenssprutor för gräspollen och björkpollen, detta har tillfört att jag varit helt död idag. Snuvig, trött och ont i halsen. Men imorgon ska jag till jobbet minsann! Mitt förarprov börja närma sig och min körskolelärare är på mig om att plugga teori men det går lite trögt måste jag säga, jag har en plan och jag hoppas att jag kommer att kunna hålla den. Motivationen är verkligen på topp idag känner jag - eller inte. Tvätten ligger i tvättmaskinen i alla fall och det var välbehövligt så jag har gjort något nyttigt idag åtminstone. Nää, nu får jag ta och göra lite mer teori så att jag får det överstökat någon gång. //Min
|
Arkiv
September 2017
|