Hej! När jag var ute vid kusten och väntade på att solen skulle gå ner passade jag på att ta lite bilder på min tjugofemårspresent som jag fick av Lillasyster när hon har här. Tanken var att hon skulle komma och hälsa på mig på min födelsedag men eftersom jag hade så fullt upp den helgen bestämde vi oss för att hon skulle komma lite senare på sommaren. Presenten jag fick av henne var ett jättevackert silversmycke av en snöflinga. Jag har alltid älskat snö och ser det som en stor miss att jag föddes i Västra Götaland där vi inte har så mycket snö. Längre får man kanske säga för jag minns det som att vi hade mer snö när jag var yngre. Därför är jag så lyckligt lottad att min allra bästa vän bor högt upp i landet i vackra Norrland som jag ser som mitt andra hem nästan. Det är ju både bra och dåligt att ens bästa vän bor så långt bort. Bra för att jag får se Norrland med jämna mellanrum och dåligt för att vi träffas ganska sällan på grund av avståndet. Men jag ska bli bättre på att åka och hälsa på henne och nu när jag har körkort och bil (imorgon) är jag jättesugen på att åka bil hela vägen upp till våren. Jag har haft det här smycket på mig sedan den dagen jag fick det och det betyder väldigt mycket för mig. Nu kan jag bära med mig snön och Norrland vart jag än går så tack så jättemycket Lillasyster för den fina gåvan! //Min
0 Comments
Hej! Här kommer den stora finalen i mitt lilla kustäventyr. Som jag skrivit innan var hela poängen med att åka till kusten att få se solnedgången vid havet. När jag väl bestämt mig för var jag skulle invänta solnedgången kunde den inte komma fort nog. Jag praktiskt taget sprang upp för berget så att jag inte skulle missa den men så slutade det med att jag kurade ihop mig intill en klippvägg med händerna i armhålorna för att undkomma den värsta blåsten. Riktigt svinkallt var det och mina händer var helt bortdomnade efter bara en liten stund. Men så sjönk solen sakta nedåt och precis som jag önskat omfamnades den av lite moln precis vid horisonten. Jag kunde inte ha hoppats på en vackrare solnedgång och jag är så glad att jag åkte dit ut. //Min
Hej! Själva målet med min resa ut till kusten var att jag ville se solnedgången vid havet. Jag hade sedan innan bestämt var jag skulle sitta och vänta men när jag kom dit vid ungefär sju på kvällen insåg jag att solen inte skulle gå ner där jag ville. Så jag fick helt enkelt tänka om. Det var då jag upptäckte ett berg som jag inte varit uppe på tidigare och det tog inte lång tid innan jag hade bestämt mig för att bestiga det. Med spring i benen efter att ha ätit lite mat på mitt första ställe nästan flög jag upp för berget den första biten. Men det var längre än jag trott och redan efter halva vägen kändes det som att stigningen aldrig skulle ta slut. Men i mitt huvud tänkte jag att om jag kan bestiga berget upp till Trolltunga på 1100 m över havet så ska väl ett litet berg i Bohuslän inte vara någonting. Utsikten efter bara halva berget var jättefin men för att jag skulle få min perfekta solnedgång skulle jag bli tvungen att gå hela vägen upp så jag fortsatte. Och besviken blev jag inte. Utsikten där uppe var fantastisk och fyllde mig med helt ny energi. Jag sprang runt en lång stund och försökte hitta det ultimata motivet för min solnedgångsbild. Väntan innan solen gick ned var blåsig, kall och kändes oändligt lång men när solen sedan sjönk nedanför horisonten var det helt klart värt den väntan, men de bilderna får ni se i nästa inlägg. //Min
Hej! Nu är det nästan en månad sedan jag var på mitt lilla after-work-kustäventyr och jag är ledsen för att jag inte skrivit klart om det. Väldigt ofta är jag supertrött efter jobbet och på helgerna är det fullt upp i huset, vilket gör att det blir lite tid kvar till bloggen tyvärr. Dessutom har jag lite svårt att hitta inspirationen och glädjen i att blogga när jag har så mycket annat att göra och tänka på. Men jag ska försöka bli bättre och här kommer andra delen i mitt kustäventyr! Bättre sent än aldrig! Det var märkligt att gå runt på platserna som jag alltid sprang runt på när jag var på kusten med mina kusiner som liten. Mycket ser precis ut som det alltid har gjort och mycket har förändrats. Speciellt uppe på berget där vi brukade leka var det exakt som jag kom ihåg det. Jag gick där och förundrades över att allt var sig så likt, och över hur mycket jag kom ihåg. Det är häftigt med sten eftersom det förändras så lite med tiden. Här satt jag otaliga timmar som barn. Jag och min kusin lekte att vi hade var sin stenaffär. Vi krossade stenar som vi hittade på berget och bytte sedan med varandra. Det var minst sagt märkligt att sitta där igen. Jag förvånades över att varenda sten låg på samma plats. Undra hur många hundra år de legat där, och hur många hundra år till de kommer att ligga kvar där... Utsikten var sig lik också. Landskapsblomman för Västra Götaland får avrunda del två av detta lilla äventyr och jag ska försöka att lägga upp nästa del innan månadsskiftet den här gången. //Min
|
Arkiv
September 2017
|