Under helgen har vi haft den bästa hjälp vi kan få av våra vänner med potatissättningen. Jag är så oerhört tacksam till dessa människor för jag kan inte för mitt liv ana hur kämpigt det hade varit utan deras hjälp. Trots att vi var fem personer var det tungt och slitsamt, det tog mestadelen av lördagen och på söndag var vi helt slut allihop.
Potatis är bland det bästa jag vet, och jag har haft en sån obeskrivlig tur att Kristoffer hittade just mig för snart två år sedan. Jag minns när han berättade att han odlade potatis att min första tanke var att han säkert driver med mig. Men det var helt och hållet sant och nu mera lever jag endast på den potatis som vi odlat själva. Under helgen har vi haft den bästa hjälp vi kan få av våra vänner med potatissättningen. Jag är så oerhört tacksam till dessa människor för jag kan inte för mitt liv ana hur kämpigt det hade varit utan deras hjälp. Trots att vi var fem personer var det tungt och slitsamt, det tog mestadelen av lördagen och på söndag var vi helt slut allihop. Som redskap använde vi planteringsborr som man egentligen ska använda när man planterar träd. Kristoffer och Simon som gjort det här en aning fler gånger hade ett tempo vi andra inte riktigt kunde leva upp till. Det var både tungt fysiskt och lite lurigt teknikmässigt. Här är vi hela gänget precis efter att vi var klara. Jag lyckades svinga upp planteringsborret rakt på mitt öra innan bilden togs, därav min inte så lyckliga min. Söndagen spenderade jag och Kristoffer själva i skogen tillsammans med solen, fåglarna och den övriga nyvakna naturen. Det växer små, små violer i gräsmattan och de är så fantastiskt söta. Jag tycker att de påminner om fjärilar och det är den enda insekten som jag faktiskt kan säga att jag tycker om. Förra året fick Kristoffer ett äppelträd i födelsedagspresent av sin morfar. Knopparna har ganska nyligen slagit ut och det ser ut som att det är det träd som kommit längst. Min älskling är så nyfiken och uppfinningsrik så för några år sedan bestämde han att han ville odla sig ett eget äppelträd. Han tog en kärna och satte den i en kruka. Nu står detta träd i vår fruktträdgård och även om det bara är ett litet, litet träd ännu hoppas jag att det en dag kommer sträcka sig ståtligt upp mot skyn. Jag vill tacka våra fantastiska vänner för den hjälp vi fått och för en underbart trevlig helg, samt vädergudarna för det vackra och varma vädret. //Min
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Arkiv
September 2017
|