I helgen har vi varit i Landbogården Kristoffer och jag. Grejat i trädgårdslanden och njutit av solen. Hela lördagen gick åt till att göra djupbäddar åt bönorna som ska få ta stor plats i vår odling i år. Vi satte igång i ett rasande tempo och vid lunch var vi helt slut båda två. Våra otränade kroppar var inte vana vid tungt arbete och det slutade med att det bara blev två bäddar. Men det gör inget konstaterade vi då vi är en månad tidigare än förra året och att vi i år har en bättre planering. När vi tagit bort grässvålen och sedan grävt ur den jord som är välgödslad sedan förra årets odling fyllde vi med grenar och massa kvaistar. Kristoffer fick plocka fram yxan för att dela upp ett träd som legat i utkanten av odlingarna. Efter lagret med stock och kvist hällde vi på ett rikligt lager med löv som Kristoffers pappa vänligen samlat upp och skänkt. En stund efter lunch kom Kristoffers morfar och lämnade ett stort lass med kogödsel åt oss vilket var väldigt uppskattat såklart. Det är fantastiskt vad vissa människor kan vara givmilda och goda. Vägarna från gården där korna står till Landbogården är inte de bästa och med ett fullastat släp kan även en kort sträcka bli mödosam. Kristoffers morfar berättade att det hade guppat ganska rejält i traktorn både på ditvägen och hemvägen. Trots detta blinkar han inte ens när vi ber honom och hans son om gödsel. Det finns snälla människor, och det finns rakt igenom godhjärtade människor. Lyckliga som få är vi som fått så mycket guld! Vi fortsatte vårt slit med bäddarna men utan den iver och entusiasm som på förmiddagen. Vi bestämde oss för att göra klart bädd nummer två och sedan fortsätta med lite lättare sysslor. Jag rensade i vad som ska bli Mins Sommarland och Kristoffer gödslade bäddar som inte ska konverteras till upphöjda. Efter lagret med löv la vi på ett lager med ogräsrens (jag hoppas innerligt att vi inte behöver ångra det valet i sommar, mest för min älskades skull som kommer att stå för det mesta av rensningen). Till sist la vi på den fina jorden som vi grävt ur i början. Ovanpå detta ska vi även ha en ännu finare matjord som ligger framme vid huset. På kvällen sen stekte vi pinnbröd på Muurikkan och det var fantastiskt gott med smör på. På söndagen var vi bara uppe i skogen en kort stund för att sedan äta söndagsmiddag hemma hos Kristoffers morfar. Men vi hann njuta av våren en kort stund och även allt vi åstadkommit dagen innan. Jag sprang runt med min kamera för att fånga våren medan Kristoffer låg i solen på vårt squashberg. Ni kan inte ana hur lyckliga vi blev när vi såg dessa små underverk. Annars har planen varit att först nästa år bli självförsörjande på vitlök men vi kanske inte behöver vänta så länge - förhoppningsvis! Våren är på ingång! Jordgubbsbladen har redan kikat fram och om vi förra året var oroliga för att de inte skulle föröka sig tillräckligt har nu vår oro stillats betydligt för dessa revande plantor. Även gräslöken har tittat fram och som ni ser på bilden är det någon som varit där och tjuvätit. Det kanske är en hare, ett litet rådjur eller möjligtvis en vessla men mest sannolikt är det den man jag kallar min älskling. Lördagens slit, två djup/högbäddar och fem bäddar gödslade och redo att vändas. Man ser en liten bit av mitt sommarland också men jag har inte hunnit rensa hela riktigt än. På lördagen åkte vi traktor upp till skogen för att vi behövde ha med oss en del grejer men på söndagen åkte vi fyrhjuling, vilket i alla fall jag tycker är mycket mer trivsamt. Det var jag som körde och det är riktigt skoj faktiskt. Som hästtjej har jag aldrig förstått det här med motordrivna färdmedel som nöje men sedan jag börjat köra fyrhjuling kan jag lättare se tjusningen med det. Men en gång hästtjej, alltid hästtjej!
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Arkiv
September 2017
|