När vi började närma oss Odda ändrades landskapet drastiskt och när vi möttes av denna syn efter en ganska lång tunnel tappade jag andan helt.
Semester del 2, dag 2 - Roadtrip genom Norge Dag två på vår resa bjöd på en intressant överraskning som vi inte alls hade väntat oss. När vi hälsat på killen med sina samojeder för andra gången packade vi i ordning bilen och begav oss sedan mot Drøbak för att påbörja vår roadtrip mot Odda. Det som fick oss att stanna på en busshållplats var detta: Det är alltså ett blommande fält med potatis, helt fantastiskt! Jag har aldrig sett en så stor åker med potatis innan och aldrig i blom dessutom. Det var riktigt häftigt. Landskapet precis innan Drøbak var ganska likt landskapet vi är vana vid i Västra Götaland men det kom att ändra sig desto mer väster ut vi kom. Inne i Drøbak var det riktigt mysigt, mycket stenlagda gator och fina trähus. Vi gick aldrig ur bilen i Drøbak men av vad vi såg bakom bilrutorna skulle det ha kunnat vara ett trevligt turistmål. Vi körde även förbi den här häftiga kyrkan som jag gjort lite efterforskning om efter att vi kommit hem igen. Detta är alltså Heddal stavkyrkje som ligger lite väster om Notodden. Den byggdes under 1200-talet och tros vara cirka 800 år gammal. Det är Norges största stavkyrkan och om man är bra på norksa kan man läsa sägnen som finns bakom kyrkan här. Till lunch dag två blev det glasnudlar med bacon och stekt majs, väldigt gott. Vissa måltider lyckades vi bättre med än andra under vår resa och detta var en av de bättre enligt mig. När vi började närma oss Odda ändrades landskapet drastiskt och när vi möttes av denna syn efter en ganska lång tunnel tappade jag andan helt. Vi gick ur en stund för att beundra landskapet och jag kan fortfarande känna dimman mot mitt ansikte när jag ser på bilderna. Det var det vackraste jag någonsin sett, ord kan inte beskriva hur vackert och magisk det var. Det var en lång resa genom Norge och den tärde både på mig och Kristoffer. Eftersom jag ännu inte fått ut mitt riktiga körkort fick inte jag köra i Norge vilket resulterade i att Kristoffer fick köra hela vägen från den Norska gränsen till Odda. Eftersom detta var min födelsedagspresent från honom är jag så djupt tacksam för allt han offrat för att jag ska ha det bra under denna resa. När vi kom fram till Odda var vi helt slut båda två, allra mest Kristoffer eftersom han hade kört över 43 mil i minst sagt omild terräng (=väldigt kurvigt och backigt). Odda var magiskt vackert också. Omgivet av berg och vatten och ovanpå det en massa dimma. Dimman var så tjock att vi inte kunde se topparna på bergen. Om jag inte varit så trött hade jag kunnat springa runt och fotografera i flera timmar, men tröttheten satte stopp och när vi till sist hittade ett ställe att slå läger på var det så skönt att få sova.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Arkiv
September 2017
|