Hej, hej!
Ibland är det bra att vara människa.
Som idag till exempel. Imorse var jag jättebitter och sur för att jag var tvungen att åka hela vägen till Gävle för att ta min hypo spruta men det visade sig vara ganska bra. Inte själva resan till Gävle egentligen men bussen från Hudik till Forsa. Blev lite kär i en grabb som satt på andra sidan gången. Grabben i sättet på andra sidan gången, njaa det klingar inte så bra. Han var så himla gullig mot en liten tjej som han kände plus att han spelade Subway Surfer. Sen satt det en tjej bredvid mig som läste under hela resan. Jag tänkte inte så mycket på henne men när hon skulle lägga ner boken i väskan såg jag att det var Hungerspelen. Jag hade god lust att ta upp min engelska version från väskan men jag gjorde inte det. Den korta lilla stunden vände helt och hållet på min dag och jag är så tacksam för de här personerna!
På kvällen var vi i Hudik och kollade på Vi Är Bäst på bio. Den var... Annorlunda men på ett bra sätt. Jag kan inte säga att den handlar om något egentligen men... Den var rolig om än lite för pinsam ibland. Men det kanske var pinsamt att vara punkare på 80-talet, vad vet jag. Det är mysigt att gå på bio och oavsett vilken film jag har sett så känner jag mig så attans cool efteråt. Som att jag skulle kunna ta över världen. Eller var superhjälte. Det är en härlig känsla.
Man märker att man är otränad när det gör ont i armen efter att ha mockat EN box. Hemma hos C i frändefors är det sex boxar att mocka och Moas box är inte ens så stor som dem. Men det är skönt att ha träningsvärk, det har jag alltid tyckt. Precis som att slå i tårna riktigt hårt i något, det gör så ont att det blir skönt. Har man träningsvärk så känns det som att man utfört något, smärtan kopplas ihop med något positivt.
Nu får det vara slut på detta, godnatt!
//E.Lau