Jag drömmer om en häst som älskar snö som jag.
Jag drömmer om en hund som håller mig sällskap.
Jag drömmer om ett helt annat liv än det jag har.
När jag vaknar i min mammas lägenhet på morgonen är det första jag hör bilarna på gatan utanför mitt fönster. Det är också vad jag hör när jag går och lägger mig. När jag blundar för dagen och ska sova hör jag mina grannar ovanför. Ute på gatan är jag aldrig ensam, inte heller på bussen, i skolan, på sjukhuset eller hemma hos min mamma. Blir det aldrig tyst?
Jag har det mesta. Rent vatten, mat, tak över mitt huvud, människor som älskar mig, så varför är jag missnöjd? Jag vet inte ens om jag har rätt till det. Att vara missnöjd i all min rikedom.
Det är hemskt ute i världen just nu och här sitter jag och klagar över att det aldrig blir tyst. Men det blir aldrig tyst och jag får aldrig en stund för mig själv längre, och det gör ont.
Jag drömmer om en liten stuga på landet, där det är tyst om natten och bara vinden pratar.
Jag drömmer om en häst som älskar snö som jag, som kan bära mig i skogen.
Jag drömmer om en hund som håller mig sällskap, som följer med mig på min färd.
Jag drömmer om ett helt annat liv än det jag har - drömma det är bra, för då vet vi att själen ännu lever.