Idag önskar jag inte alls att jag var vård och omsorgsstudent. Idag önskar jag att jag hade kunnat vara ute hela dagen med solen och min kamera som sällskap. Det var så vackert i morse. Dimman låg sådär lagom mystiskt över landskapet och solen sken från en klarblå himmel.
I skrivande stund sitter jag på biblioteket och det är i alla fall ljusare och fräschare här än i skolan men det är ändå inte samma sak. Jag känner att jag behöver en hel dag ute med sol och tystnad, det var så länge sedan nu. Jag saknar tystnaden väldigt mycket.
Jag tog några bilder från bussen men de gör inte den fantastiska morgon jag hade rättvisa, men det är väl bättre än inget och om några veckor ska jag på äventyr och då hoppas jag verkligen på strålande solsken och dimtäckta landskap.