Hej! Själva målet med min resa ut till kusten var att jag ville se solnedgången vid havet. Jag hade sedan innan bestämt var jag skulle sitta och vänta men när jag kom dit vid ungefär sju på kvällen insåg jag att solen inte skulle gå ner där jag ville. Så jag fick helt enkelt tänka om. Det var då jag upptäckte ett berg som jag inte varit uppe på tidigare och det tog inte lång tid innan jag hade bestämt mig för att bestiga det. Med spring i benen efter att ha ätit lite mat på mitt första ställe nästan flög jag upp för berget den första biten. Men det var längre än jag trott och redan efter halva vägen kändes det som att stigningen aldrig skulle ta slut. Men i mitt huvud tänkte jag att om jag kan bestiga berget upp till Trolltunga på 1100 m över havet så ska väl ett litet berg i Bohuslän inte vara någonting. Utsikten efter bara halva berget var jättefin men för att jag skulle få min perfekta solnedgång skulle jag bli tvungen att gå hela vägen upp så jag fortsatte. Och besviken blev jag inte. Utsikten där uppe var fantastisk och fyllde mig med helt ny energi. Jag sprang runt en lång stund och försökte hitta det ultimata motivet för min solnedgångsbild. Väntan innan solen gick ned var blåsig, kall och kändes oändligt lång men när solen sedan sjönk nedanför horisonten var det helt klart värt den väntan, men de bilderna får ni se i nästa inlägg. //Min
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Arkiv
September 2017
|